Den här artikeln presenteras av underkläder som inte ber dig att ändra dig

Det är lite ironiskt, eller hur? Influencern som påminner dig om att älska dig själv trots att hen inte rört en brödbit sedan 2007 och lever efter en helig treenighet: en kosttillskottssponsor, en pilatesinstruktör och Photoshop.

Det här är inget manifest som hyllar uppgivenhet. Jag föreslår inte att vi alla ska sjunka ner i soffan och strunta i allt vad hälsa heter. Jag undrar bara vart balansen tog vägen. Kanske gick vi vilse när ”välbefinnande” började låta mer som självdisciplin än glädje. Eller så var det när ”du kan bli vad du vill” började kännas som ”du måste vara allt”.

Folk pratar ofta om pressen från andras förväntningar. Men här är en tanke: ingen tänker faktiskt på dig. De hinner inte. Alla är alldeles för upptagna med sig själva, precis som du. Medan du stirrar på magen som puttar ut mellan två skjortknappar sitter någon annan i panik över sitt hårfäste, sin relation eller om det där trendiga tillskottet verkligen är lösningen på uppblåstheten.

Vi spelar alla huvudrollen i vår egen lilla Truman Show, fullständigt övertygade om att världen ser på ,medan publiken i själva verket smet redan efter första scenen för att skrolla Instagram.

Ändå fortsätter föreställningen. Vi klär oss inte för oss själva, utan för främlingars inbillade gillande. Vi drar in, vi slätar ut, vi minimerar. Vi blir så försiktiga, så neutrala, att vi nästan suddas ut.

Men tänk om självacceptans inte är den där tillrättalagda, likesdrivna versionen vi ser på nätet? Tänk om det är något mycket enklare: det här är jag, och jag har slutat be om ursäkt för att jag finns till. Inte ens inför mig själv.

Kanske behöver du ingen dramatisk förvandling. Kanske är den största förändringen helt enkelt hur du ser på dig själv. Och nej, det sker inte över en natt, det vet jag av egen erfarenhet. Börja smått. Kanske med underkläderna. Den sorten som är gjord för människor, inte för ideal.

Kalla det gärna en överdrift, men om mode har spätt på känslan av att inte duga, så kan det kanske också reparera en del av skadan, inifrån och ut. Allt börjar i mönstret och i att designen faktiskt tar hänsyn till riktiga kroppar och till att formen ändras när storleken gör det. Kurvor, vinklar och den där emellanåt existentiella uppblåstheten. Välsydda underkläder klämmer inte och dömer inte, de bara passar, utan att först kräva att du krymper.

Jag har inget emot ansträngning. Eller rörelse. Eller att vilja må bra i sin kropp – det kan vara helt underbart. Men det är skillnad på att leva gott och att ständigt redigera sig själv till något mer godtagbart. Det är ingen dygd. Det är utmattning.

Inte ens de här underkläderna kommer att förändra ditt liv. Men de får dig åtminstone inte att känna dig som ett projekt.