Ibland är det bästa vi kan göra att klä oss för vår egen skull

På sommaren bär perfektion vitt linne.

Tidningarna stavar inte ut det, men du vet vad de menar: stråla. Var slank. Var avslappnad, men på ett noggrant utvalt, soldränkt sätt. Kom med hår rufsat av medelhavsbrisar, lev som om ditt liv doftade svagt av rosmarin och havssalt.

Varje sommar återkommer samma bilder. Människorna på dem har förmodligen aldrig spillt kaffe på sig själva. Eller suttit i en bil med fusklädersäten en 32-gradig dag.

Sommaren är en bra tid att låtsas att saker är ansträngningslösa. Att du kan vara dig själv, så länge det är den godkända versionen. För vissa av oss känns sommaren som ett prov vi glömde plugga till. Och för dem som är orörda av naturen eller Photoshop kan det kännas som att vi misslyckas även denna säsong.

Vad är viktigare: att jaga godkännande eller att acceptera dig själv?

Det första är utmattande, det andra är mycket svårare än det låter.

Vissa dagar är det bästa vi kan göra att klä på oss. Inte för spegeln, inte för flödet, men för oss själva.

Har du någonsin stannat upp och funderat på att sättet vi pratar med oss själva inte är neutralt?

Den svenska beteendevetaren Lena Skogholm påminner oss: när vi kritiserar oss själva hårt reagerar hjärnan som om vi blir mobbade. Samma stresskemikalier. Samma försvar. När det upprepas tillräckligt ofta blir den interna grymheten ett slags sabotag i slowmotion.

Negativt självprat är inte bara poetiskt. Det är neurologiskt. Och ofta är vi våra egna värsta hetsare.

Vi skulle aldrig prata med en vän på det sätt vi pratar med vår spegelbild. Så tänk om att klä på sig blev en handling av självförhandling? Ett beslut att vara snäll mot den som tittar tillbaka.

Dessa underkläder kommer inte att göra dig felfri. De kommer inte att fixa ditt liv.

Men de kanske förändrar hur du ser på dig själv.

De säljer ingen fantasi, för du behöver ingen. De är gjorda för att passa kroppen du lever i nu.

Börja i det lilla. Och ha en mjuk, ärlig, perfekt ofullkomlig sommar.