Doomscrolling: Från global förtvivlan till ömma skinkor

Doomscrolling (substantiv) /ˈduːmˌskrəʊlɪŋ/
Handlingen att tvångsmässigt skrolla igenom oändliga dåliga nyheter, ofta sent på kvällen, långt efter att det är nyttigt, hälsosamt eller ens någorlunda rationellt. Symtom kan inkludera torra ögon, existentiell ångest och en oförmåga att planera framtiden.

-----------------

Du får inte panik – du håller dig bara informerad, eller hur? Ett svep närmare civilisationens undergång. Ett krig här, en kollapsande valuta där, en kändisskilmässa som på något sätt känns personlig. Du tittar upp och det är mörkt ute. Du har ätit för mycket ost. Skärmen är fet och täckt av fingeravtryck. Hopp? Har loggat ut för timmar sedan. Dagar som denna köper du inte underkläder. Du köper ingenting.

”Kanske finns det ett par som är billigare… mjukare… sexigare… mer etiska…”

Vad är poängen med att göra ansvarsfulla inköp när haven kokar och någon precis använde frasen ”ekonomiskt blodbad” och ”kärnvapenavskräckning” i samma mening utan en gnutta ironi?

Och sedan, för ett ögonblick, andas världen ut. Rubrikerna mjuknar. Kaffet smakar kaffe igen. Och det är då du upptäcker att du gör något nästan lika tyst självkrossande som att läsa nyheterna: handlar underkläder online. Ja, just det. En annan sorts undergång. Mjukare. Långsammare. Men lika förlamande.

Låt oss kalla det vad det är: Doomscrolling 2.0 – Underklädesutgåvan.

En modern återkopplingsloop där du bläddrar igenom alla 30 000 underklädesmärken online i det svaga hoppet att ett perfekt par ska lösa allt – från ländryggssmärta till misslyckade relationer.

Varje märke hävdar att det är ”världens bästa”. Vissa verkar ha kopierat sina slogans från varandra. Det här ser lovande ut, men skulle du kunna få något liknande… billigare? Det där hade en rabattkod… men inga recensioner. Det här har recensioner… men de låter som om de är skrivna av en kille och hans AI. Det märket kan vara hyfsat – men varför säljer de också båtmotorer?

”Jag känner till den här galenskapen. Intimt.”

Och vilken valuta är detta? Klockan 03:00 låtsas du inte ens att det handlar om underkläder längre. Men du fortsätter att skrolla. Bara för säkerhets skull. Jag känner till den här galenskapen. Intimt.

Det finns till och med en slags matematisk poesi i det: 1 minut per märke × 30 000 märken = 500 timmar = 21 raka dagar av oavbruten bläddring. Inga pauser. Ingen glädje. Bara jag, en glödande skärm, och rösten i mitt huvud som viskar: ”Kanske finns det ett par som är billigare… mjukare… sexigare… mer etiska…”

Vad du upplever är FOBO – rädslan för ett bättre alternativ. Och FOBO hjälper dig inte att bestämma dig. Det hjälper dig att undvika att bestämma dig.

Det är förlamning, förklädd till gott omdöme. Och låt oss vara ärliga: om dina underkläder har lett dig till en existentiell spiral, kanske det är dags att omvärdera.

Jag har varit där. Jag har vadat igenom tygbeskrivningar, hållbarhetsmanifest och femstjärniga recensioner skrivna av människor som heter ”TopDad93”, som alla verkar misstänkt entusiastiska – särskilt den som avslutar sin recension med: ”Den här enheten förhöjde verkligen min sommar-BBQ-upplevelse. Rekommenderas varmt!”

Men inget mer klagande in i algoritmen. Du kan sluta nu. Stäng flikarna. Du lever. Världen finns fortfarande (än så länge). Din rumpa förtjänar bättre. Det finns mycket du kan ångra i livet. Bra underkläder är inte ett av dem.

Köp en gång. Köp rätt.
Kyss sedan någon du älskar. Eller skrik ut i en fjord. Eller båda.
För bättre dagar kommer.
Och när de gör det, vill du vara ordentligt klädd för dem.