"Att förutsäga är svårt, särskilt om framtiden," sa Niels Bohr. Och han var trots allt en dansk kvantfysiker. Så för en vanlig person som mig är det ingen större mening att tappa hoppet genom att oroa sig för framtiden. Den är alltid utom räckhåll och retar oss med frågor vi inte kan besvara. Hur länge kommer detta att vara? När kommer saker att ändras? Vad händer härnäst? Sanningen är att ingen vet. Och det kanske är bäst så. Annars skulle vi behöva oroa oss dubbelt så mycket.
Medan vi svettas över att försöka tolka tidens tecken, utvecklas livet stilla – ögonblick för ögonblick, dag för dag. Och bara i dessa små tidsfönster har vi faktiskt något att säga till om. Inte i någon storslagen kosmisk bemärkelse, utan i nuet: i orden vi säger, handlingarna vi utför och drömmarna vi äntligen slutar skjuta upp.
Detta leder mig till en fråga jag har stött på nyligen: Finns det något du länge har drömt om att göra eller säga? Varför har du inte gjort det? Och här kommer brevets enda referens till bakdelar: vore idag dagen att ge dig själv en liten spark i baken och försöka?
Jag älskar den här frågan eftersom den inte handlar om att lösa stora problem. Den handlar om att bestämma sig för att ta ett steg mot något som är viktigt för dig. Detta kanske inte förändrar historiens gång, men det kan rädda din dag – eller någon annans.
Oavsett våra omständigheter har var och en av oss chansen att göra dagen lite ljusare, enklare eller mer meningsfull – inte med perfekta lösningar, utan med enkla. Det kanske inte är glittrande, men det är ärligt. Och kanske är det nog.
Nu när julen närmar sig med stormsteg vill jag tacka dig. Tack för att du är en del av det vi gör, för att du litar på oss och för att du gång på gång visar oss att de små stunderna av samhörighet är det som betyder mest. De påminner oss om varför vi gör det vi gör.
Hur ditt liv än ser ut just nu, hoppas jag att det innehåller minnesvärda stunder – även de mörkare. För om inte annat är de dina.
Välkommen, oförutsägbara, oundvikliga och säkerligen överraskande 2025.
